onsdag 8 oktober 2008

Min berättelse om armeniska folkmordet


Från april till november 1915 mördades mer än en halv miljon kristna i delar av det nuvarande Turkiet. Det Osmanska riket genomförde en etnisk rensning av armenier, assyrier/syrianer, pontier och kaldéer. Under de senaste 40 åren har allt fler länder erkänt händelsen som det armeniska folkmordet.

Dagens historieforskare lyfter fram flera skäl till det osmanska rikets regerings beslut om folkmord. De styrande misstänkte bland annat att de kristna stödde fienden Ryssland och man ville också frigöra mark till bostäder för muslimer. Man kan också se det så att det osmanska riket använde första världskriget för att lösa sina egna inhemska ”problem” med de kristna minoriteterna.


1.5 miljoner armenier (även syrianer och greker) slaktades!

När jag var liten fick man inte ens tänka på ordet folkmord, jag minns hur mamma i all hemlighet viskade för oss vad som hände.
-Varför viskar du, mor?
-TYST!, säger mor och slår mig över huvudet. Du ska veta att vi kan bli dödade eller fängslade om någon hör oss prata om det. Det är förbjudet! Vet du inte vad staten gör med sånna som dig när de går ut på gatan och pratar om vad som hände då?

Sedan den dagen har jag varit tyst om det, jag läste mer när jag kom till Sverige och tappade hakan. Det var detta som min farfar och morfar utsattes för, därför var de stumma och ständigt handlingsförlamade.


Inga kommentarer: